Info
Sneak Peek- Kapitel 4
Inspiration
Hallå, nån kvar?
Ang. Uppdatering
Kapitel 3
Första lektionen var matte. Det var inte direkt mitt favorit ämne fast jag hade inga problem med det.
På lektionen satte jag mig vid ett bord i mitten av salen. En stund innan lekionen började kom det en annan tjej och satte sig bredvid mig.
"Hej" sa tjejen och räckte fram handen. "Jag heter Claire!"
"Jag är Elaine" sa jag och log lite nervöst.
Vi blev tillsagda att göra en matteuppgift tillsammans och om vi inte blev klara fick vi göra klart den på fritiden. Jag och Claire bestämde oss för att göra klart uppgiften efter maten om vi inte skulle hinna klart med den nu på lektionen.
"Är du bra på matte?" frågade jag Claire med ren nyfikenhet.
Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker! Bra/Dålig?
Kapitel 2
Kapitel 2
”Tack” sa jag och log stort när han gav mig nyckeln.
Jag gick upp för den enorma trappan som ledde upp mot klassrumsvåningen. Därifrån tog jag hissen upp till 5 våningen där mitt rum skulle vara.. Rum 37.
Jag öppnade dörren och det första jag såg var en stor platt-TV på väggen. Mittemot stod det två sängar, jag skulle tydligen dela rum. Sängarna var prydligt bäddade med vita lakan. Jag tog av mig skorna för att kunna gå in i rummet. Då upptäckte jag att det lilla blåa köket. Där fanns allt som man behövde, ett kylskåp, en spis med ugn och skåp. Jag gick för att öppna skåpet och såg att det var glas och tallrikar därinne. Bredvid diskhon stod det en liten microvågsugn.
Plötsligt så ryckte jag till, dörren slogs upp. Det var en blond tjej och killen som jag träffat på bussen, Nate tror jag han hette. Dom hade inte märkt mig än för att dom var för upptagna med att hångla. Jag stod som fasfrusen och såg förvånat på dom.
Jag mötte Nate's blick och han stannade upp. Han drog bort den blonda tjejen ifrån sig och gick mot dörren.
”Jag måste gå” sa Nate förvirrat.
”Vad i....” sa tjejen och blängde på Nate.
Nate hade redan gått ut från rummet och hon suckade irriterat. Då upptäckte hon mig som stod i ena hörnet av köket.
”Vad glor du på?”
”Inget” mumlade jag.
”Jag är Natalia förresten” sa hon bitchigt.
Jag sa ingenting utan hämtade mina väskor och la dom bredvid ena sängen istället. Natalia hade redan lagt sig i en av sängarna och börjat zappa mellan kanalerna på TV:n.
Vi hade inga lektioner idag eftersom det var första dagen. Det gjorde att jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra. Istället för att sitta inne på rummet med Natalia så gick jag ut på skolgården. Jag satte mig på en bänk och plockade upp mobilen. Jag skickade iväg ett SMS till Jill där jag frågade hur hon hade det. Jag fick snabbt ett svar där det stod att hon precis hade kommit hem.
Alla som hade suttit här ute förut hade nu gått in så jag var helt ensam. Jag tänkte att dom kanske hade gått upp till fritidsrummet. Jag hade hört att det fanns en fotostudio där, så jag gick upp för att se mig omkring.
Jag väntade på hissen när jag såg Nate komma åt mitt håll. Han ställde sig också och väntade på hissen.
”Ursäkta för förut” sa han och flinade.
”Det gör inget” svarade jag.
”Vad kommer du ifrån?”
”England, London” svarade jag kort.
Hissen kom och vi gick in.
”Hur länge har du och Natalia varit tillsammans?” jag ångrade mig direkt efter att jag ställt frågan.
”Är du lite svartsjuk?”
”Nej, verkligen inte. Jag har en kille i London.” Varför sa jag så för? Jag har inte haft en kille på flera år.
”Jaha” sa Nate och spelade förvånad.
Det blev knäpptyst och det kändes som en evighet innan vi var på våning fyra.
”Äntligen” sa Nate och gick ut när hissen stannat. ”Vi ses ” ropade han efter mig och blinkade med ena ögat åt mig.
Jag himlade med ögonen och gick ur hissen. Jag gick mot ett av borden och satte mig ner på en av stolarna. Det fanns flera bord och vid ett av dom satt ett gäng med tjejern som tittade åt mitt håll. Dom fnissade och började prata med varandra.
Skriv jättegärna en kommentar om vad ni tycker!!! Dålig/bra?
Kapitel 1 "Resan"
KAPITEL 1 RESAN
Jag började sakta gå mot gaten och stannade upp och tvivlade lite eftersom jag alltid har varit rädd för höjder. Men jag visste att jag måste iväg annars skulle jag få stanna här hemma resten av mitt liv med mamma Kristen, pappa Jack och min störiga lillasyster Nellie och utan att få en tillräckligt bra utbildning. Jag hittade LUBRICUS när jag chattade med en kille på internet som tipsade mig om en hemsida för bra collegeutbildningar för att bli fotograf. Att fotografera har jag alltid älskat -ända sedan jag var ett litet barn. På hemsidan fanns bara ett college. Jag läste lite om det och blev förtjust. Det stod även att unga kvinnor och män sökte till den skolan för att bli modeller.
”Ursäkta ska du med det här planet?”
Jag var så försjunken i mina tankar att jag inte märke den extremt långa mannen som nu stod bakom mig, jag hade inte märkt att det var jag som skulle gå på planet.
”Förlåt”, sa jag förvirrat och gick på det stora planet.
Jag tittade på min biljett som jag fått, och det stod att jag hade plats 27 C.
Jag hittade min plats närmast fönstret och satte mig ner med en duns. Jag hade inte upptäckt hur mycket klockan var och att flygplanet snart skulle fara iväg mot Saint Lois.
Planet skulle precis starta när jag såg en tjej komma springandes in. Hon var i min ålder. Hon hade ljust hår, håret var uppsatt i slarvig knut. Hon började gå mot mitt håll och hon log lite osäkert när hon möte min blick.
”Hej!” sa hon och satte sig på platsen bredvid mig.
Hon sträckte fram handen och presenterade sig själv som Jill Anderson.
”Elaine Cart”, svarade jag.
Jag sjönk in i mina tankar igen och började tänka på hur annorlunda det skulle bli i den nya skolan, som ett nytt liv. Jag vet att jag kommer att sakna min familj där hemma. Jag har aldrig haft många kompisar så jag skulle aldrig sakna min gamla skola. Jag blev retad för mitt efternamn.. Dom brukade kalla mig för Fart istället för Cart, och mitt utseende var annorlunda. Mitt hår är väldigt lång, ungefär till midjan, och alldeles rött. Mörkt rött. Jag är också väldigt lång så jag får alltid stå längst bak i ett hörn när skolfotona tas. I somras var jag 1,76 m lång. Smal är jag också men framförallt muskulös, jag älskar att springa på somrarna.
”Vad tänker du på?” frågade Jill nyfiket.
Jag ryckte till och såg att hon log mot mig.
”Nä, ingenting” sa jag och log tillbaka. ”Vad tänker du själv på?”
”Hemma, jag saknar min familj och längtar tills vi landar”, sa hon och tittade ner på sina händer.
”Bor du i Saint Louis?”
”Ja, jag har hälsat på hos min pappa, men jag bor hos min mamma i Saint Louis”
”Hur är det där?” sa jag nervöst, jag kanske ställde för många frågor.
”Hm..det är väldigt fint där. Jag har alltid gillar staden.”
Hon log stort, mest för sig själv.
Jag hörde att min mage kurrade och jag märkte att jag var väldigt hungrig.
”Tror du att vi får mat snart?” frågade Jill i samma sekund som jag hade tänkt fråga det.
”Jag tänkte precis ställa samma fråga”, skrattade jag.
Jill skrattade också och jag kände på mig att vi började bli vänner.
Snart kom flygvärdinnorna för att dela ut mat. Det dröjde en stund innan det var vår tur. Vi fick pannkakor med sylt och grädde. Jag fick en vatten och Jill beställde en coca cola.
När vi hade fått maten och våra drickor började vi prata lite mer om oss själva. Jag fick veta att hon hade haft en syster som hade dött i en bilolycka för cirka ett år sen. Jag föreställde mig hur det skulle kännas om min syster var död. Visst, syskon kan vara jobbiga ibland men man älskar dom ändå.
” Vad hemskt!” utbrast jag.
Jill nickade lätt på huvudet och såg sorgsen ut.
”Det var svårast i början, nu försöker jag att inte tänka på det”
Det blev tyst en stund och jag visste inte vad jag skulle säga. Vi sa inte så mycket mer under resan.
”Hej då, det var kul att träffas!” sa jag och kramade om Jill hårt. Hon kramade tillbaka och vände sig om och Jill fick syn på sin mamma och började springa.
”Lova att ringa mig” ropade hon till mig och hon försvann.
Jag satte mig ner på en av mina väskor och tog upp min mobil. Men innan jag hann ringa så kände jag en hand mot min axel.
”Är du Elaine Cart?” frågade en kvinna som kanske var mellan 30-40 år gammal. Hon log med hela ansiktet och sträckte fram handen mot mig. ”Det är jag som är Nicole Jackson och hjälpa dig till skolan”
Jag sa ingenting utan nickade bara och följde efter henne- hon tog en av mina väskor.
”Tack” sa jag tyst.
Vi gick mot en stor buss som var full av barn i 5-årsåldern.
”Är det denna bussen som vi ska åka med?” frågade jag och pekade mot den.
”Nej, nej” skrattade Nicole och pekade på bussen bredvid. ”Det är den här bussen”
Bussen var grön och större än den jag såg först, den var fullt med ungdomar i henne egen ålder. Jag flämtade till av överraskning, dom såg så annorlunda ut och hon kände på sig att hon skulle vara utanför i den här skolan också. Dom var snygga men samtidigt eleganta på sitt kaxiga vis. Jag tittade på en tjej som log trevligt mot mig. Tjejen såg ut att vara populärast där men även snällast också.
Hon hade sitt blont hår uppsatt i en lång fläta som hängde ner över ena axeln. Hon var smal men ganska kort.
Jag rös till och tänkte först nu var det var för väder. Det var iskallt och jag satte på mig min jacka som jag hade runt midjan. Det var en blå vinterjacka som jag hade köpt precis innan resan.
”Kom nu” Nicole drog i min arm och vi gick mot den röda bussen.
Några visslade och skrattade när vi kom emot dom. Jag rodnade och kände att jag aldrig skulle passa in här.
”Det här är Elaine Cart”, sa Nicole till den ganska kraftig byggda chauffören.
Han muttrade nånting och pekade på en plats precis bakom honom.
”Jag tar dina väskor”
Nicole gick ut ur bussen med mina väskor och lämnade mig där helt ensam.
”Du kan sätta dig nu” röt Chauffören argt.
Han var inte på humör märkte jag och jag satte mig på platsen han pekat på innan.
Jag tittade ner i mitt knä och ignorerade alla runt omkring mig, jag försökte i alla fall!
”Tja snyggingen” sa en lång mörkhårig kille. Jag ryckte till och tittade in i ett par knallgröna ögon.
”Vad vill du?” sa jag tyst och hoppades på att han inte skulle höra mig. Jag kände att han tittade på mig. Han satte sig bredvid mig och hans knä snuddade vid mitt. Jag drog undan knät och tittade ut genom fönstret.
”Jag är Nathaniel Dark, kalla mig Nate” han räckte fram sin hand. Han flinade stort.
”Elaine” sa jag trotsigt
”Spelar du tuff?” frågade han.
”Varför skulle jag det?”
Han sa ingenting mer, men han satt kvar på platsen bredvid mig.
”Gå av nu”, röt Chauffören och alla reste sig upp.
”Är vi framme?” frågade jag Nate.
”Ja, vad ser det ut som?”
Jag tittade på honom och reste mig upp. Nate var redan borta och jag såg honom ingenstans. När jag tittar efter var det bara jag kvar i bussen. Chauffören blänger på mig med ilsken blick och pekar mot utgången.
”Är du trög eller?!”, frågade han.
Jag gick ut ur bussen utan ett ord. Framför mig fanns den största byggnad jag sett. Det måste vara LUBRICUS, tänkte jag.
Jag såg att dom andra eleverna redan var på väg in, jag skyndade mig in efter dom. Skolgården var väldigt stor. På höger sida av skolan så fanns det en stor basketplan där några muskulösa killar spelade i bar överkropp. På andra sidan var det fullt med bänkar där ingen satt just nu. I mitten av allting stod det en väldig fontän där en delfin sprutade ut vatten ur munnen. Runt omkring hela skolan var det nästan bara skog. Vart man än såg så var det träd. Det var en ganska skön omgivning och jag trodde att jag skulle trivas bra här.
Jag plockade upp mitt bagage och begav mig in till entrén. Väl inne så var det väldigt fint. Det var gammeldags men vackert. Hela inredningen skiftade i färgerna rött, brunt och svart. Jag fick syn på receptionen och gick dit för att fråga efter mitt rum.
Jag gav receptionisten mitt personbevis.
”Du har nummer 37 ” sa hon och gav mig den lilla nyckeln.
Kommentera jättegärna vad ni tycker! Det är alltid roligt att veta vad ni tycker, dålig/bra?
Number 37- Erika & Julia
Välkommen till våran blogg. Här skriver vi en egen berättelse som handlar om vänskap, kärlek, onska och mycket mer.
Vi som skriver här heter Erika & Julia. Alla bilder på bloggen är tagna av oss så ingenting får kopieras utan vårat tillstånd. (kan komma upp inspirerade bilder från WE♥IT ibland)
